Skolvaktmästare

Igår var jag på underbara Hedenlunda slott utanför Flen och träffade kommunens fyra skolvaktmästare, deras chef och en samordnare för att föreläsa och köra några workshopövningar på temat förståelse och bemötande samt vikten av att arbeta relationsskapande.

Skolvaktmästare är, precis som lokalvårdare, en underutnyttjad yrkesgrupp i många skolor. Då menar jag inte att de går och drar benen efter sig, tvärtom fyller de garanterat sina arbetsdagar med olika uppgifter. Däremot är min uppfattning att de skulle kunna användas mycket mer i skolornas trygghetsarbete. Båda dessa yrkeskategorier har fördelen av att eleverna inte är i någon beroendeställning till dem, vilket för många barn och ungdomar förmodligen gör att det är lättare att exempelvis framföra åsikter eller bara använda dem som just trygga vuxna.

Jag har goda erfarenheter från skolor där jag jobbat, hur vaktmästaren blir en sådan viktig person och förebild för många elever. På min senaste skola där jag var rektor hade vi inte en fast vaktmästare på det sättet, däremot hade vi en suverän lokalvårdare som var på plats hela dagarna i skolan och betydde massor för tryggheten.

Det visade sig att hela gänget jag träffade igår redan hade massor av kunskap kring hur barn och ungdomar fungerar. Tre av dem hade dessutom tidigare arbetet en viss tid som elevhandledare. Jag tycker ändå att det är oerhört klokt av deras chef att ge dem kompetensutveckling inom detta område. Att arbeta i grundskolan är idag oerhört komplext och man behöver veta en del om hur man ska tänka kring elever, oavsett om de agerar ordningsstörande och normbrytande eller om de verkar vara ledsna och nedstämda. Det är till och med bra att ha en förståelse för de elever som bara är och inte ger några signaler alls utåt kring sitt mående.

Även om man har kunskap ska man aldrig underskatta vad som händer med oss människor när vi får möjlighet att prata, diskutera och utbyta erfarenheter kring ämnet. Det startar en tankeprocess som gör oss ännu mer medvetna och jag gick åtminstone klokare från Hedenlunda igår än vad jag var när jag kom dit.

Jag hoppas att alla skolor verkligen inkluderar nämnda yrkesgrupper i sitt elevhälsoarbete, inte minst i arbetet som är förebyggande. Skapa en arbetsmodell där vaktmästare och lokalvårdare med en viss regelbundenhet får träffa elevhälsoteamet och får känna sig välkomna till att bidra med sin närvaro och kunskap för att skolan ska bli tryggare som helhet och att elever som inte riktigt trivs eller av andra skäl riskerar att misslyckas med sina studier får möjligheter att lyckas. Sedan kan man successivt bygga vidare och även låta dessa professioner få möjlighet att utbyta tankar och metoder med lärare och resurspersonal, genom att någon gång per termin få delta i exempelvis arbetslagsmöten eller liknande.

Att alla som jobbar i skolmiljö, oavsett befattning, ska ha kunskap om hur och varför barn och ungdomar fungerar som de gör, det tycker jag är en självklarhet. Ansvaret för att sådan kompetens sprids ligger på huvudmän och rektorer. Hur ofta får till exempel skolmåltidspersonal lära sig om hur vi skapar en trygg skola där alla elever bemöts utifrån sina förutsättningar?

//Stephan