Ännu ett illa genomtänkt förslag från Liberalerna

Det är nästan så att man vaknar på morgonen och funderar på vad det ska kommuniceras för stolligheter kring skolan från Liberalerna den här dagen. Med en sådan ont-i-magen-förväntan blir man åtminstone sällan besviken, det ena förslaget efter det andra ser dagens ljus och det de har gemensamt är att de är verklighets-frånvända och kommer att leda till att fler elever misslyckas i skolan.

Det är sannerligen en obehaglig elevsyn som Liberalerna, främst genom utbildningsminister Samona Mohamsson, visar upp. Det värsta exemplet hittills är ju att ta ifrån eleverna möjligheten till visst inflytande i skolan och möjligheten för skolan att bestraffa eleverna med att exempelvis behöva göra jobb som annars utförs av lokalvårdare, måltidspersonal och vaktmästare. Tänk att använda ordet bestraffning i samma mening som man pekar på nödvändiga och viktiga arbetsuppgifter som utförs på en skola varje dag. Vilken syn på dessa yrkesgrupper signalerar man då från skolan?

Många saker bekymrar mig i retoriken, men det som skaver allra mest är det faktum att man ser på elever som små robotar som ingår i någon produktionskedja av kunskaper. Om någon av robotarna är felprogrammerade, det vill säga att de inte gör så som det förväntas i en idylliserad politisk vuxenvärld, då ska de straffas, skyfflas undan, förminskas och vissa önskar nog att de bara kunde skrotas och skickas till återvinning. Ett sådant synsätt är så långt ifrån vad ett modernt samhälle egentligen behöver, men passar bra in i bilden av den polariserade värld vi lever.

För mig är skolan en plats där varenda elev ska få möjlighet att växa och maximera sin potential. Naturligtvis är kunskaper oerhört viktigt, men minst lika viktigt är att lämna grundskolan med hög svansföring, gott självförtroende, positiv självkänsla och därmed vara inspirerad och nyfiken på nästa steg i livet, inte minst en gymnasieutbildning och för många därefter en högskoleutbildning. Istället finns det alltså inflytelserika krafter som vill reducera barn och ungdomar till att ingå i lydtrupper som bara säger ja och amen till vad människor med makt bestämmer.

Ska man kunna utvecklas till en bra samhällsmedborgare med goda kunskaper inför framtiden, då måste man få möjlighet att träna på det. Varje individ är unik och har sina styrkor och sina utvecklingsområden. Den här sorteringssynen på elever, där de som inte passar in i ett allt snävare normalitetsfönster, skrämmer mig. För säkerhets skull ska jag vara tydlig här och säga att det inte handlar om inkluderingsfrågan i undervisningen, jag tror det finns mycket gott i särskilda undervisningsgrupper osv. Däremot att man ska vingklippa barn och ungdomar känns fruktansvärt. I allmänhet är det ju också att många av eleverna som har svårt att leva upp till vuxenvärldens ideal, bär på en ryggsäck som redan är så tung att de ser varje dag mer eller mindre som ett misslyckande.

Det senaste förslaget kom under den gångna helgen där Liberalernas skolpolitiske talesperson Fredrik Malm vill se en ändring i skollagen där kravet på att varje elev ska ha mentor tas bort. Så här säger bland annat Malm:

📷Fredrik Sandberg/TT

"Mentorsuppdraget har svällt på ett sätt som gör att lärare måste lägga väldigt mycket tid på att i stort sett vara någon slags coach för elevers allmänna sociala mående och utveckling."

Han hinner dessutom med frasen som jag är så oerhört trött på att höra: "Lärare måste få vara lärare."

Jag har sett så enormt många fina insatser från mentorer (i allmänhet lärare) som genom sitt sätt att guida elever framåt har haft en helt avgörande skillnad för den enskilda eleven. Det är ju inte så att det blivit lättare att vara ung i dagens samhälle och de delar som Malm pekar på, vem ska då utföra dessa uppgifter? Ska vi lämna elever med dessa behov till "någon annan"? Och vem är någon annan, i en tid där barn- och ungdoms-psykiatrin fungerar allt sämre och socialtjänsten är överhopade av arbete? Nåja, de kan ju alltid bli lokal-vårdare eller "mattanter" när de straffat ut sig ur skolan.

Relationer mellan å ena sidan lärare och annan personal i skolan och å andra sidan eleverna samt deras vårdnadshavare är precis allt som behövs för en framgångsrik skolgång. I läraryrket ingår faktiskt mycket av det som handlar om mjuka värden. Jag tycker vi har en otroligt bra läroplan i vårt land om vi ser till kapitel 1 och 2. Om man med begreppet "lärare måste få vara lärare" menar att de bara ska sköta undervisningen, då säger jag lycka till med det! De bästa lärarna jag sett under alla mina år i skolan har haft tre saker gemensamt:

• De har varit fenor på att bygga relationer med eleverna.

• De har haft ett inkluderande och demokratiskt, men samtidigt tydligt och strukturerat, ledarskap i klassrummet.

• De har varit välplanerade med en tydlig tanke om vart de ska och hur de ska nå dit.

Snart är det måndagmorgon och jag är beredd. Precis som alla andra morgnar är jag beredd på att det signaleras någon stollighet från politiskt håll, ofta något som helt saknar vetenskaplig förankring. Men jag tar min blodtrycksmedicin och hoppas att alla dessa kontraproduktiva förslag bara är en osedvanlig otäck mardröm.

Stephan Eriksson