Tillbaka till grunderna
- sirstephaneriksson
- 5 okt.
- 4 min läsning
Jag läser naturligtvis många debattinlägg, krönikor och liknande om skolan. Det finns inte någon brist på såna inlägg, alla tycker sig ju ha rätt att ha åsikter om skolan. En av mina favoriter i den genren är Sirkka Persson, med lång rektorserfarenhet. Jag tycker att Sirkka ofta lyckas formulera sig på ett sätt där jag kan känna att jag är i stort sett 100 % enig med henne. Nedanstående text är en sådan.
//Stephan Eriksson
"Tillbaka till grunderna!
Det har vi nu hört utbildningsministern med flera säga men vad menar de egentligen med det? Ibland när man lyssnar eller läser uttalanden känns det som att grunderna också handlar om en förflyttning tillbaka i tiden. Var det bättre förr? Jag kommer att tänka på en av de rektorer jag haft som när en förälder kritiserade en lärares sätt att undervisa och jämförde med sin egen skolgång svarade med frågan:
- Om du skulle bli opererad, vill du bli opererad efter dagens metoder eller som man gjorde förr?
Allt var inte bättre förr så vi måste ha koll på vad grunderna innebär. 'Skolan måste tillbaka till grunderna. Vi behöver mer ordning i klassrummet och mer ordning i skolsystemet. Vi behöver återupprätta en stark kunskapsskola med fokus på faktakunskaper och förmågor som att läsa, skriva och räkna. Vi behöver en trygg skola med tydliga förväntningar. Det är bra för alla - och särskilt för de barn som behöver skolan mest.' Det kan man läsa på regeringens hemsida och jag tror att vi alla vill ha mer ordning i klassrummet och i skolsystemet. Men... frågan är hur? Där skiljer våra tankar sig åt, beroende på vem vi är, vilka erfarenheter vi har och vilken profession vi har, men framförallt vilken människosyn vi har.
Om man tror att de besvärliga ungarna och de kriminella ungdomarna föds så eller om man förstår att alla människor i grunden är 'påverkbara' och att alla har samma mänskliga behov som behöver tillgodoses, att alla kan utvecklas, vill lyckas och önskar en tillhörighet kommer det göra stor skillnad på vår syn på hur vi ska få mer ordning.
Allt prat om hårdare tag skrämmer mig! Jag ser framför mig ett framtida samhälle som är kallare, tuffare, med än mer trasiga människor, skolmisslyckanden, psykisk ohälsa och kriminalitet. Om man är rädd att skolan är full av farliga elever och lösningen är att de ska sättas på plats, lärare ska bestämma, föräldrars och elevers inflytande ska bort och skolledare ska sätta ner foten och visa sin makt då är man så fel ute.
Det finns starka belägg för att auktoritärt ledarskap, en miljö med stark hierarki och en kultur av skrämsel, hot och lydnad kan leda till destruktiva mönster och bidra till att människor utvecklar behov av att 'kompensera' sin maktlöshet genom att kränka, dominera eller mobba andra.
Forskning om mobbning visar att i skolor där auktoritär kontroll dominerar och eleverna inte har forum för inflytande, blir mobbning mer frekvent. Maktbalansen i elevgruppen regleras ofta genom kränkningar, eftersom det är det enda sättet för elever att utöva 'egen makt'.
Man kan också titta på studier av internatskolor, militär och fängelser som visar att stark hierarki och lydnadskultur ofta skapar ritualer av förnedring (hazing, pennalism). De som blivit utsatta tenderar senare att själva utsätta andra, när de får makt. Något vi bör oroa oss för är om elever saknar gemenskap i skolan eller känner att de inte passar in eller är önskade där.
Om de då hittar tillhörigheten i gäng och får makt där, vad händer då? Eller om trasiga, utsatta elever med psykisk ohälsa känner att de vill ge igen och får makt först genom att skaffa vapen. Vad händer då? De ska självklart straffas tänker du säkert. Absolut, men vad gör vi för att inte fler elever ska söka sin gemenskap i destruktiva kretsar och kriminella gäng, att slippa få fler skadeskjutna individer som vill hämnas eller individer som ser som enda utväg att ta sitt eget liv. Dit vill ingen av oss!
Vi vill ha ett bättre och tryggare samhälle och det är den önskan som får oss att känna en längtan tillbaka till grunderna. Till en tid där vi känner igen oss. Det gör jag också. Lösningen är dock inte hårdare tag. Att tänka att det fungerade förr är enkelt och snävt. Vare sig världen, samhället eller individen är som förr. Därför fungerar det inte att vrida tillbaka klockan vad gäller metoder, åtgärder, lösningar. Vi måste utgå från den utveckling som skett, vi måste inse vad den gör med människor. De mänskliga grundbehoven är desamma men de behöver tillgodoses utifrån de behov som uppstår av det som sker, det samhälle och liv människor lever idag.
Jag har jobbat över tio år som rektor i ett särskilt utsatt område, till största del växt upp i ett annat och jag har gjort studiebesök i skolor i socioekonomiskt svaga och utsatta områden utomlands och där man lyckats väl har det inte handlat om auktoritärt ledarskap.
Jag får relativt ofta uppdrag kopplat till bristen på trygghet och studiero. I olika skolor i olika områden. Områden med god socioekonomi, områden med många elever med utländsk bakgrund, som saknar svenska språket, andra med i princip endast etniskt svenska elever, de med en stor andel elever med NPF, i storstad och på landsbygd, kommunala och fristående och aldrig har lösningen varit att införa auktoritärt ledarskap. Däremot har jag flera gånger tydligt sett att där det är stora utmaningar med brist på trygghet och studiero så har det varit ett på olika sätt odemokratiskt ledarskap. Vad man kan göra för att vända kulturen och få en positiv utveckling får bli ett annat inlägg för nu orkar nog ingen läsa längre.
Sirkka Persson"



Kommentarer