Ett samtal som grep tag i mig

I de kommande avsnitten av SKOLRÅDET, vår podcast från SESU skolutveckling, ska vi ta ett tag kring elever med olika diagnoser i skolan. Vi får höra om både positiva och negativa inslag, såväl från de som går i skolan idag och de som slutat skolan.

Idag har jag haft ett samtal med Andreas som är 39 år. Jag har känt honom sedan han var i tioårsåldern, men inte så att jag haft koll på varenda steg han tagit i livet. Jag har dessutom alltid tyckt väldigt mycket om honom och därmed även känt FÖR Andreas. Under en knapp termin i årskurs 5 hade jag också den stora glädjen att vara hans lärare.

Dagens samtal, som ni snart kommer att kunna lyssna på i podden, var något alldeles extra. Andreas berättar på ett väldigt fint och eftertänksamt sätt om hur han upplevde skolan, hur han blev exkluderad och kom längre och längre ifrån sina kompisar och om hur hans liv utvecklades till att han hamnade i missbruk.

Skolan har han tagit igen, inte bara en gång, han har faktiskt två gymnasieutbildningar som han läst in som vuxen. Han jobbar som boendestödjare på ett LSS-boende.

Andreas är väldigt noga med att inte skylla sina destruktiva beteenden i livet på skolan eller någon annan. För mig blir det emellertid tydligt att Andreas väg i livet hade kunnat blivit mindre smärtsam om stödet för honom sett annorlunda ut under hans skoltid. Det slår mig att han varken är den första eller sista som i vuxen ålder klarar av att utbilda sig och självklart betyder den allmänna mognaden mycket, men visst är det samtidigt ett underbetyg till svensk skola att inte på ett bättre sätt kunna förstå, bemöta och stödja elever av den kategorin som Andreas tillhörde? De fanns förr, de fanns bevisligen när Andreas gick i skolan och de finns definitivt idag.

För mig personligen blev det oerhört starkt att lyssna till Andreas historia. Min respekt för, och kärlek till, honom blev bara större och genom att lyssna på våra elever idag eller de som var elever igår, kan vi lära oss oerhört mycket om vilken väg svensk skola behöver ta i morgon.

//Stephan Eriksson